Bokens huvudperson är den välbärgade hoben Bilbo Bagger, som bor i en hemtrevlig hobbithåla i jorden. Hober är “små varelser, mindre än dvärgarna (och utan skägg) men betydligt större än lilleputtarna”. De flesta hober ogillar äventyr, och Bilbo är inget undantag.

Bilbo lämnar dock sin hobhåla för att bege sig ut på äventyr tillsammans med trollkarlen Gandalf och dvärgarna Dvalin, Balin, Kili, Fili, Dori, Nori, Ori, Oin, Gloin, Bifur, Bofur, Bombur och Torin Ekenskölde. Torins farfar Thror var kung över dvärgarna under Ensamma berget tills draken Smaug kom, och alla dvärgar var tvungna att fly. Torin sätter, med hjälp av Gandalf, ihop en expedition för att återta sitt arv från Smaug, och anställer Bilbo som “inbrottstjuv”. Gandalf har en karta över Berget, där en hemlig ingång är utmärkt, och en nyckel. Dessa har han fått av Torins far Thrain, och ger till Torin.

Bilbo ger sig av

Bilbo, Gandalf och dvärgarna ger sig av mot Ensamma Berget. En kväll blir Bilbo och dvärgarna tillfångatagna av tre troll och räddade från att bli uppätna genom Gandalfs list. Han gömmer sig bakom buskarna intill och lurar trollen att gräla med varandra tills solen går upp och de förvandlas till sten. I trollens grotta en bit bort hittar Gandalf och Torin svärden Glamdring och Orkrist. Bilbo hittar en kniv, lagom lång som svärd för en hobbit, som han senare ger namnet Sting.

Efter några dagars vila i Elronds hus beger sig sällskapet vidare över Dimmiga bergen. När de söker skydd från ett oväder i en grotta blir de tillfångatagna av vättar. Gandalf dödar Storvätten, vättarnas ledare, och de lyckas fly. Bilbo kommer dock bort från de andra. Han hittar en magisk ring och möter varelsen Gollum som från början var en hobbit, vilken han besegrar i en gåtgissartävling genom att fråga vad han har i fickan. Det han har i fickan är den magiska ringen som han nyss funnit. Den visar sig ha funnits i Gollums ägo och snart upptäcker Bilbo att ringen gör dess bärare osynlig. Till slut lyckas Bilbo ta sig ut på andra sidan bergen och möter där Gandalf och dvärgarna.

Sällskapet blir räddade av örnarna från förföljande vättar och vargar. De tar sig till hamnskiftaren Beorns hem, där de får mat och husrum.

Innan sällskapet beger sig in i Mörkmården meddelar Gandalf att han måste lämna dem ett tag på ”några brådskande ärenden söderut”. I skogen blir dvärgarna tillfångatagna av jättespindlar. Bilbo räddar dem med hjälp av Sting och osynlighetsringen. Kort efter blir dvärgarna tillfångatagna av skogsalver. Bilbo lyckas rädda dem genom att gömma dem i tunnor som skogsalverna flottar söderut till sina handelsförvanter i Sjöstad, eller Esgaroth.

I Sjöstad blir Bilbo och dvärgarna väl mottagna av stadens herre. De stannar många dagar, men beslutar sig till sist för att bege sig vidare till Berget.

Efter några dagars sökande hittar de lönndörren som är utmärkt på Thrors karta, och skickar Bilbo in i Berget. Bilbo lyckas stjäla en bägare från draken Smaug. Smaug blir rasande och flyger till Esgaroth för att ödelägga staden, som han är övertygad om att tjuven kommer ifrån. Staden förstörs, men Bard Bågskytten lyckas döda Smaug med en lyckosam pil.

Skogsalvernas armé

Under tiden har Bilbo och dvärgarna vågat sig in i Berget. Efter Smaugs död färdas både Sjöstads och skogsalvernas arméer mot berget, för att göra anspråk på skatten. Torin beslutar att befästa bergets port, och sänder bud till sin kusin Dain i Järnbergen, som skyndar för att undsätta Torin med en armé bestående av femhundra dvärgar. Människorna och alverna belägrar berget och strider är på väg att bryta ut när de upptäcker att en armé av vättar och vargar närmar sig.

Inom kort står femhäraslaget – med människor, alver och dvärgar på ena sidan, och vättar och vargar på den andra. Trots att Torin och hans dvärgar till slut går med i striden mot vättarna och vargarna är fienden övermäktig; först när Beorn och sedan örnarna anländer vänder striden och vättarna och vargarna flyr.

Fili och Kili dör i slaget och Torin såras dödligt och dör kort efter. Dain blir ny kung under Berget och lyckas förbättra relationerna till människorna och skogsalverna. Bilbo får en del av skatten och återvänder hem.

Arbetet med boken började en dag när Tolkien satt och rättade examensskrivningar. På en tom sida skrev han bokens inledande mening: ”In a hole in the ground there lived a hobbit.” Han visste inte varför, och i några år kom han inte längre än att rita Trors karta.^[1]

Tolkien skrev vidare på berättelsen under 1930-talet. Han hade inga tankar på publicering, utan skrev endast för att roa sig själv och sina barn. När barnen växte ifrån detta såg Tolkien ingen anledning att skriva klart berättelsen utan lade den på hyllan, med de sista kapitlen halvfärdiga.

Elaine Griffiths – en vän och före detta elev till Tolkien – hade fått låna manuskriptet och berättade om det för sin vän Susan Dagnall, som var tjänsteman på bokförlaget Allen & Unwin. Dagnall tog kontakt med Tolkien och fick låna manuskriptet. Hon läste igenom det och bad honom att skriva klart berättelsen, så skulle hon föreslå den för publicering nästa år. Tolkien skrev klart de sista kapitlen och skickade in berättelsen till förlaget.